Tänk för lite mer än 2 månader sedan var jag mammaledig och hade all tid i världen, då längta man tillbaka till jobbet för att man tyckte att man inte kände sig så nyttig hemma. Trots att man gör det viktigaste jobbet av alla då.
Nu så är det verkligen vardag och det känns som man inte hinner någonting just nu. Jag jobbar ändå bara 75% men oftast så får man jobba över lite.....och sedan när man kommer hem är det tvätt, matlagning, läxor mm och rätt var det är så är klockan 20:00 och man tokdäckar i soffan för att strax vakna upp och då är klockan 06:00 och man ska få upp alla, försöka få dem att äta, fixa sig själv och komma ihåg vem som har gympa, har de med sig saxofonen, klarinetten, läxböckerna?! Visst mina äldsta är rätt så stora men man måste ju ändå påminna, det kommer man ju ihåg själv hur det var.
Så ibland undrar jag vad man håller på med. De viktigaste personerna i ens liv träffar man nästan aldrig och när man väl träffar dem är man helt slut och kanske inte direkt supertrevlig och vill bara strosa runt i mysbyxor... Är det så man vill ha det, ska jobbet verkligen ta all kraft?
Jag har alltid tyckt om mitt jobb men just nu känns allt för mycket, jag känner mig stressad hela tiden och glömmer saker mm, känner inte igen mig själv.
Nähä usch vilket personligt inlägg det blev, men just nu känner jag så och varför ska man hymla med det?
1 kommentar:
Jag känner igen mig! Kram
Skicka en kommentar