Amning

Alltså detta med amning är en stor gåta för mig. Det har inte fungerat med något av mina barn och ändå har jag gjort allt som står i min makt för att det ska funka. Jag har ammat varje timme, pumpat, druckit äckligt amnings, hävt i mig dricka och ätit, vilat och ändå så fungerar det inte. Min mamma kunde inte heller amma så det kanske är ärftligt?
Den här gången kände jag mig verkligen värdelös.... Jag vill ju så gärna... De flesta säger att det är ju inte så farligt huvudsaken är ju att han får i sig men så känner inte jag, det är en stor sorg för mig och det måste jag ju få känns eller hur.
Visst nu ser jag ju att han blir mätt och är mer vaken och jag har tid att gosa istället för att bara koncentrera mig på att få ut mjölk. BVC var helt underbara, hon såg hur ledsen jag blev och förstod mina känslor för hon kunde inte heller amma sina barn. Och sedan tycker jag det värsta är att alla ska kommentera sedan, har du inte så det räcker, eller varför ger ammar du inte istället? När man har kämpat som ett djur för att det ska fungera. Men men nu är det som det är och det är bara att acceptera men det är inte lätt.