Usch jag är så ledsen!!

Jag kom just hem ifrån morfar. Han har gett upp, han vill inte mer och det känns så hopplöst att bara stå och se på. Jag älskar ju honom och vill att allt ska vara som det var förr. Det känns så ovärdigt att han bara ska ligga och tyna bort. Det värsta är att samma sak hände ju med mormor.

Vi blev ju så glada när han fick komma hit och vi skulle ta promenader och ta hem honom för en fika mm. Fy vad hemskt det känns även om man vet att det är livets gång men det känns ändå så himla jobbigt, det är ju min morfar!!!!!!